onsdag 30 oktober 2013

The Greater Good: Antagonisternas rättfärdigande. (Edit)

   Många antagonister har ett syfte med sitt mördande på vita duken. Oftast något simpel som att " jag blev retad i skolan, därför måste jag döda alla som går på den här skolan nu". Ett syfte utan substans med andra ord.
Men ibland dyker de upp, de där ondsinta rackarna, som till en början mördar hänsynslöst, men som sedan visar sig ha ett motiv som är större än dem själva.
Ett motiv "for the greater good".

   Den första protagonist som jag kommer att tänka på i det här sammanhanget är givetvis den mystiska Jigsaw i Saw (2004).
Jigsaw är alltså en man, döende i Cancer, som egentligen inte dödar människor själv, utan genom listiga anordningar och "spel".
Dessa "spel" drabbar inte vem som helst, utan människor som Jigsaw anser har tappat sin mänskliga värdighet, som inte uppskattar livet och därmed inte förtjänar att leva.
Han vill således lära dem en läxa. Att lära dem uppskatta livet. Alla dessa spel och gåtor är därmed till för att att få "offren" att se helheten, the big picture.
   Ett annat exempel finner vi i Martyrs (2008), där det hemliga sällskap som plågar och torterar de stackars flickorna, säger sig göra det för att finna svaret till livets mening. De rättfärdigar alltså sina vedervärdiga handlingar genom att påstå sig bedriva något slags pseudovetenskaplig forskning kring livet efter detta, kosta vad det kosta vill.
   Exemplet med Jigsaw kan även jämföras med den mystiska John Doe från Se7en (1995). Antagonisten Doe planerar sina mord likt Jigsaw och rättfärdigar sina handlingar med att han endast straffar de som bryter mot någon av de sju dödliga synderna.
Frontier(s)
Även om Jigsaw är långt mer sadistiskt så spelar de båda ut varandra rent intelligensmässigt.
   Avslutningsvis vill jag nämna en film ur New French Extremity-rörelsen, nämligen Frontier(s) (2007).
Fromtier(s) ger en brutal insikt i vad "the greater good" kan innebära, då en nynazistisk familj kidnappar en stackars flicka och plågar henne. De inser senare att hon är gravid och börjar omgående diskutera sin vanföreställning: att upprätthålla skapandet av en härskarras.

   Även om skräckfilm inte alltid behöver ha en större agenda, så vill jag visa på att vissa antagonister minsann kan vara mer kalla och beräknande än vad man kan tro.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar