Jag kom själv i kontakt med subgenren utan att då veta om det, genom den våldsamma och snudd på pornografiska Baise Moi (2000).Base Moi betyder ungefär "knulla mig", och är en film där titeln är ganska talande för filmen i stort.
Filmen är nämligen en orgie i explicita sexscener och extremt våld och fick inte helt otippat smaka på censurens vassa sax världen över.
Med vad är det då som kännetecknar "New French Extremity"?
De som väljer att ta en mer konstnärlig approach till subgenren skulle nog påstå att den består utav filmer som väljer att chocka enkom för att väcka medvetenhet över samhällets brister hos åskådaren. Den andra sidan, ofta de som endast är ute efter hitta den ena extrema filmen efter den andra, skulle nog kategorisera genren som en värld fylld av extremt grafiskt våld och, ofta, obehagliga sexscener.
Själv vill jag gärna tro att "New French Extremity" är en frisk fläkt bland den stereotypa dramaturgi vi matas av från till exempel Hollywood.
Jag skulle beskriva subgenrens karaktärsdrag som ett skildrande av samhällets baksida, ackompanjerat av en sexuell dekadens, extrema våldshandlingar samt en psykotisk atmosfär där en perfekt tillvaro inte är möjlig.
Gränsen mellan vad som klassas som "New French Extremity" och vad som tillhör subgenren "Body Horror" är ibland hårfin, även om "Body Horror" oftast fokuserar mindre på visuellt sex och mer på människokroppen.
Två lysande filmer som jag anser landar i gränslandet mellan de båda genrerna är Frontiers (2007), och Martyrs (2008), vars visuella grepp är så häpnadsväckande chockerande och rörande att man finner sig själv kontemplera flickornas öde långt efter att eftertexterna slutat rulla. Jag vill även nämna Thanatomorphose (2012) i sammanhanget, och även om filmens låga budget ställer till det en hel del, så finns det en tanke bakom filmen som gör att den berör.
När vi talar om "New French Extremity" talar vi således om en subgenre till skräckfilmen som, utan att egentligen följa skräckfilmens planlagda rutt, tar en annan väg och skrämmer oss på ett helt nytt vis.
Och är egentligen inte det långt mer skrämmande än den klassiska skräckfilmen som vi känner den?
Avslutningsvis vill jag nämna att termen "New French Extremity" expanderats och uttrycket "The New Extremism" syftar till regissörer som Lars Von Trier och Lukas Modysson.
I Von Triers fall hänvisar jag till Antichrist (2009) och kommande Nymphomaniac, och i Modyssons fall är Ett hål i mitt hjärta (2004).
I sammanhanget bör även nämnas att kritiker ofta förknippar "New French Extremity" med sin amerikanska motsvarighet "Torture Porn", och titlar som Hostel (2005) och Saw (2004), även om jag anser att skillnaden mellan dessa genrer är större än vad vissa kritiker tycks anse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar