Subgenre i fokus; Kannibalfilmen.

Cannibal Holocaust är den mest kända filmen i genren.

   Skräckfilm och exploitationfilmer har på ett vis gått hand i hand sedan 1970-talet, där sexploitation blandats med splatter och  mondofilmer, eller "shockumentaries", gjort starka intryck på biopubliken.
   En, i mina ögon, intressant subgenre till hela exploitationindustrin är kannibalfilmerna som började dyka upp i början av sjuttiotalet.
   Kannibalgenren kom att domineras främst av italienska filmskapare, där Umberto Lenzis Il paese del sesso selvaggio (1972), mer känd som The Man From Deep River, markerade början på vad vi idag anser är den riktiga kannibalvågen.
   Filmen innehåller stora mängder realistiskt och brutalt våld, sex samt dödande av djur, något som är gemensamt för i stort sett alla filmer under sjuttiotalets "Cannibal boom".
   Någon som sedan tog över facklan och förde genren vidare var Ruggero Deodato, som genom sin Last Cannibal World (1977) tog vid där Umberto Lenzi slutat med sin Man from deep river.
Last Cannibal World var kanske inte riktigt så grafiskt våldsam som andra filmer i genren, men fick ändå känna av cencurens långa arm, dels för de genuina djuravrättningarna och för de explicita närbilderna på manliga, såväl som kvinnliga könsorgan.
   Deodato skapade sedan "The King of Kings" inom kannibalfilmen genom sin Cannibal Holocaust (1980), vilken också är känd för att ha inspirerat The Blair Witch Project (1999) då båda filmerna sägs bestå av upphittat, äkta material. Filmen rörde verkligen om filmindustrin och blev till och med anklagad för att vara en så kallad "Snuff film" där skådespelarna dödas på riktigt. Anklagelserna ställde dock till det för Deodato och han blev arresterad, misstänkt för mord. Något som ytterligare förvärrade situationen var att skådespelarna hade skrivit på ett kontrakt där de avsäger sig rätten att prata med media under ett år följande filmens premiär. ( För att ytterligare bygga på myten kring filmens äkthet.)
När så väl skådespelarna visade sig lades åtalet mot Deodato ner.
   1980 var även året för Lenzis återkomst till genren med Eaten Alive, en film som blivit känd för sina extrema våldtäktsscener som anses vara starka även för en genre som kannibalfilmen.
Lenzi gjorde även Cannibal Ferox året därpå, som nu blivit kultförklarad, men som kom i en tid där intresset för kannibalfilmer börjat svalna.
   Slutet för genren anses ha kommit 1988 med filmen Natura Contro, en inofficiell uppföljare till Cannibal Holocaust. Filmen gavs till och med titeln Cannibal Holocaust 2 i vissa sammanhang.
   Kannibalgenren är alltså närbesläktad med Mondogenren i och med det att de båda trivs med att porträttera exotiska vanor och kulturer samt extremt grafiskt våld.
   Filmerna visar allt som oftast upp en eller flera civiliserade västerlänningar och deras möte en vilt främmande kannibalstam. Något som man ofta brukar ta upp i detta sammanhang är den smått komiska aspekten att västerlänningarna, som anses vara de som är civiliserade, oftast är de som först använder våld och grymhet gentemot de infödda. Ett smått anti-imperialistiskt budskap kan man påstå.