Något som Halloween (1978) byggde upp var en skräckfilm där antecipationstekniken användes flitigt. Alltså en känsla av en fara, där åskådaren är medveten om hotet från mördaren, medan filmens huvudkaraktär Laurie, inte alls har vetskap om vad som pågår.
Halloweens ondska tar sig form i den psykotiske brodern Michael Myers som suttit inspärrad på mentalsjukhus nära på hela sin uppväxt. Åskådaren luras ofta till att tro att Michael kommer att attackera sina offer, men istället syns han bara stående, iakttagandes sina offer för att sedan, i ett överraskningsmoment, storma fram ur skuggorna.Antecipationsteknikens skräcl bygger således inte på Michaels visuella gestaltning, utan på att åskadaren hela tiden bevittnar en antydan om hans närvaro. Man vet dessutom inte vilka hans intentioner är, endast att han är fast besluten att döda alla i sin väg. En stor del av skräcken ligger därmed i mystiken kring Michael Myers och hans person.
Ofta vaggas även åskadaren in i en falsk trygghet, för att sedan bevittna hur Michaels kvickt dyker upp för en attack. Tittaren tror att Myers är skadad, eller till och med död, och lugnar ner sig för att sedan känna pulsen öka när en oväntad attack kommer.
Den här tekniken är oftast typisk för Slasherfilmer, där mördaren ofta är psykotisk och oberäknelig. Vi ser även liknande grepp i Friday the 13th (1980), men jag har valt att lyfta fram Halloween då det känns som att den använder greppet tydligast.
Vad som är mest skrämmande; Antydan om stundande fara eller ren visuell skräck, det lämnar jag till var och en att bedöma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar