onsdag 25 september 2013

Varför remakes?

   De senaste åren har vi matats med en mängd nya versioner av klassiska skräckfilmer, många usla kopior men också en hel del bra grejor.
   Bland alla remakes har jag valt att lyfta ut Halloween (2007) som alltså är en nyinspelning av... Suprise, suprise; Halloween (1978). Originalet är en absolut klassiker inom slashergenren, där vi också finner godbitar så som som Friday the 13th och Child's Play.
   Den nya versionen av Halloween är regisserad av den forne White Zombie-gitarristen Rob Zombie. Att han hade förmågan att skapa bra och jävligt otäck skräckfilm visste jag sedan innan då House of 1000 corpses ( 2003) och efterförljande Devil's Rejects (2005) hade imponerat stort på mig.
   Nyinspelningen av Halloween ger oss en djupare insyn i den minst sagt psykiskt sjuka Michael Myers liv. Originalet visade upp en störd ung man som till synes utan egentlig anledning har bestämt sig för att slakta sin familj och släkt, medan den nya versionen visar upp en plågad pojke vars instabila hemmiljö gjort honom insluten och aggresiv. Den Michael Myers som Rob Zombie visar upp i sin version, och även i efterföljande Halloween 2 (2009) gör att man känner något slags medlidande för galningen till skillnad från den totalt känslokalla karaktär vi minns från originalversionen. Missförstå mig rätt, Myers saknar empati och är om möjligt ännu mer brutal och hänsynslös än i föregångaren.
   Men är det karaktärsbeskrivningarna som är det viktigaste i en remake, eller vad gör egentligen en nyinspelning intressant? Det kan väl ändå inte bara vara det faktum att effekter fått ett lyft och att klippen blivit mer actionspäckade?
   Eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar