På ett sätt kan jag tycka att det är lite märkligt att Zombiegenren har fått ett uppsving de senaste åren. Borde inte folk i allmänhet tycka att det finns mer otäcka saker att bygga filmer kring? Enorma monster, blodsugande vampyrer och demoner som tar över oskyldiga människors kroppar och medvetanden borde väl vara mer skrämmande än några hasande ruttnande människor?
Jag älskar Zombiegenren, tror inget annat. Förmodligen skulle jag kunna titulera mig Sveriges största fan utav Zombies utan att överdriva, men ibland kan jag inte låta bli att fundera över vad det egentligen är som skrämmer folk så mycket med Zombies?
På ett vis tror jag att man kan applicera en mängd olika skrämselmallar på just Zombies.
Enorma monster? Tja, kanske inte enorma, men en viss grad av monstrositet finner man ju såklart i en Zombies ruttnande kropp, vilket ju gör hela uppenbarelsen deformerad och en aning otäck. Att de sedan saknar empati och förmågan att uttrycka sig annat än genom gutturala stön gör dem inte mer olika "monster".
Blodsugande vampyrer då? Likheterna mellan vampyrer och Zombies är ju inte många rent fysiskt, men vill man analysera lite mer så kan man ju överföra vampyrernas blodsugande till en Zombies instinkt att äta människokött. ( I vissa fall, så som Return of the living dead-filmerna har frossandet i färsk människohjärna en mer central roll.) Att vampyrer har evigt liv genom sin blodtörst kan kanske också jämföras med en Zombies uppvaknande från de döda. Både en vampyr och en Zombie har ju faktiskt upplevt sin egen död som människa för att sedan återuppstå som något annat.
Demoner då?
En demon tar ju över sitt offers kropp och medvetande och samma sak gäller väl egentligen en Zombie? Dock kan man väl då hävda att en Zombie är samma person som innan den dog, fast med endast de mest primala instinkterna intakta.
Något annat som jag själv tycker är skrämmande med Zombiefilmer är jämförelsen med Harmageddon, jordens undergång där människors överlevnadsförmågor verkligen ställs på prov. Man talar ju faktiskt ofta om Zombieapokalypsen.
För min egen del har jag också alltid tyckt att mycket av det otäcka i en zombieapokalyps, förutom det faktum att nära och kära dör och återuppstår, har varit att en Zombie är död och ruttnande och därför rör sig långsamt och hasande. En, eller ett par Zombies är alltså ingen enorm fara, men när de flockas i hundra- eller tusentals så infinner sig genast en känsla av hopplöshet. Detta gestaltas bäst i George A. Romeros Dawn of the dead (1978), där huvudpersonerna tvingas söka skydd i ett köpcenter och snabbt blir omringade av tusentals odöda. (Ny inspelningen från 2004 är också mycket sevärd även om de odöda rör sig snabbt och obehindrat.) I Romeros nästa verk Day of the dead (1985) finner man en liknande situation där militärer och vetenskapsmän tvingas överleva tillsammans i en bunker. Personligen tycker jag att det är den mest kompletta Zombiefilmen som någonsin gjorts. Ett måste om man vill sätta sig in i genren.
Men nu för tiden så springer ju Zombies? Filmen World War Z är väl ett ypperligt exempel på hur genren har utecklats för att kunna konkurrera med Hollywoods ständiga flöde av actionspäckade rullar. För den stora massa fungerar det helt enkelt inte längre med långsamma, hasande Zombies, utan man har istället givit dem nya attribut där en enorm styrka och snabbhet har blivit de mest primära kännetecknen för en modern Zombie.
Kanske säger jag emot mig själv där en aning, för serien The Walking Dead som strax är inne på sin fjärde säsong innehåller ju faktiskt den mer "klassiska" Zombien, där det inte är den ensamma individen som är skrämmande, utan de stora horder i vilka de odöda tycks trivas i.
Förmodligen skulle jag kunna skriva hur mycket som helst i ämnet, kanske till och med en bok. Men för stunden får detta duga. Hoppas ni finner Zombiegenren lika intressant som jag gör.
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar