Människor, kloner och robotar

Här om dagen såg jag den nya brittiska filmen The World's End. Att klassa den som skräck vore väl att ta i, men anledningen till att jag tar upp den här på bloggen är likheterna med klassikern Invasion of the Body Snatchers (1978).
   Det som gör de båda filmerna lika är att de handlar om hur utomjordingar börjar ersätta människor med kloner, eller robotar. The World's End behandlar detta ämne med en stor portion humor till skillnad från Invasion of the Body Snatchers där humorn endast fann att finna i den svenska översättningen av filmens titel; Världsrymden anfaller.
   Men vad är det då som är otäckt med dessa filmer där människor byts ut mot kloner, förutom det uppenbara faktum att din barndomsvän numera är en ondsint, känslokall kopia? I den äldre Invasion of the Body Snatchers fanns nog skräcken för spioner (förmodligen ryska) som infiltrerat USA och dess trygga tillvaro. Självklart kan man applicera den teorin i dagens filmer också med hot från diverse terroristgrupper. Det är något med den paranoia som infinner sig i den här sortens film som blir så påtagligt otäck om man förmår sig fantisera och sätta sig in i tanken på en tillvaro där dina närmaste inte alls är vilka de utger sig för att vara.
   I sammanhanget bör man även nämna Puppet Masters (1994) som bygger på Robert A. Heinleins roman från 1951. (Heinlein som även skrev romanen Starship Troopers.)
   I Puppet Masters blir jämförelsen mellan de utomjordiska parasiterna, som tar över människors medvetanden, och de ryska kommunisterna oerhört tydlig.
   Det finns en uppsjö av filmer inom genren, några värda att se och några gör man bäst i att hålla sig borta från. Men en sak kan man konstatera; Paranoia är inget vidare.