söndag 29 september 2013

En vandring längs minnenas boulevard

   Phantasmagoria (1995) var ett helt lysande spel vill jag minnas. Tillsammans med en vän lotsade jag Adrienne genom hennes hemsökta herrgård och avtäckte hemlighet efter hemlighet. Det var verkligen ett briljant "peka-och-klicka-spel". Och otäckt.
   Spelet var också ett av de första att använda riktiga skådespelare i en annars animerad miljö. Jag skulle tippa på att det var den realistiska grafiken som gjorde spelupplevelsen ännu mer otäck och intressant. Att Phantasmagoria var fyllt av grafiskt våld, splatter och även en våldtäktsscen gjorde att det skapades en massiv kontrovers kring spelet dels vad gäller åldersgränser och dels det faktum att spelet förbjöds helt och hållet i Australien. Trots det, eller kanske tack vare kontroversen blev spelet ett utav de mest sålda PC-spelen under 1995.
   Manuset omfattade 550 sidor, nästan fyra gånger så mycket som ett vanligt filmmanus, vilket kanske inte är särskilt underligt då spelet består av över 800 scener.
   Handlingen kretsar alltså kring författarinnan Adrienne och hennes man som köpt en ensligt belägen herrgård för att de båda ska få mer inspiration. Adrienne vill skriva färdigt sin nya roman och hennes man, Don, som är fotograf vill inreda ett nytt mörkerrum och fotografera den fantastiska miljön kring herrgården. Det visar sig dock att huset har tillhört magikern Zoltan Carnovasch som i sin tur sysslade med svart magi och blev besatt av en demon. Adrienne råkar släppa lös demonen på nytt som tar maken Don i besittning. Allt eftersom tiden går får Adrienne möta den ena hemskheten efter den andra.
   Det som gör Phantasmagoria så fantastiskt är att skaparna lyckats få till en riktigt kuslig stämning och att det grafiska våldet inte hålls tillbaka trots användadet av riktiga skådespelare.
   En uppföljare utkom 1996 och fick titeln Phantasmagoria: a puzzle of flesh och innehöll mer sex och "gore" än föregångaren.
   Båda spelen finns numera till salu hos Good old games ( www.gog.com ).
   Så saknar du ett skräckspel, som kanske inte är så svårt, men som besitter en genuint kuslig stämning och en intressant historia så bör du definitivt lägga vantarna på Phantasmagoria.

  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar