De fem mest intressanta vampyrfilmerna från åttiotalet

   Är du trött på Twilight och True Blood? Vill du ha lite variation i ditt vampyrfilmstittande?
Varför inte blicka bakåt och ge följande fem filmer från det ljuva åttiotalet en chans?

Utomjordiska vampyrer förvandlar Londons
befolkning till vampyrer i Lifeforce.

• Near Dark (1987)
     Föregående inlägg behandlade Near Dark och därför behöver jag kanske inte ge filmen någon ytterligare presentation. Hillbilly-vampyrer och våld i westernmiljö gör att filmen sticker ut, tillsammans med ett intressant manus och det faktum att man aldrig nämner ordet vampyr en enda gång i filmen.
    Gory and Gorgeous - Pete Travers (Rolling Stone magazine)
  
• The Keep (1983)
     Nazister tvingas ta hjälp av en judisk historiker för att besegra den ondskefulla kraft de råkat släppa lös. I Sverige gav man filmen den fantastiska titeln Satans borg. Säga vad man vill om de svenska översättarna på åttiotalet, men de hade i alla fall humor!
     I rollistan finner vi Ian McKellen, mer känd som Gandalf i Sagan om ringen.
  
• The Lost Boys (1987)
     Den kanske mest inflytelserika vampyrfilmen från åttiotalet med en ung Kiefer Sutherland som ledare för ett gäng vampyrer.
     I korta drag handlar The lost boys om två bröder som är nyinflyttade i en amerikansk småstad och fattar misstankar om att vampyrer rör sig i området om nätterna.
     Filmen har en stark åttiotalsatmosfär både i dramaturgin och vad gäller soundtrack. Vi får även se åttiotalets barnstjärna nummer ett, Corey Feldman som idog vampyrjägare.
  
• Fright Night (1985)
     En film som tillsammans med The Lost Boys slåss om tronen när det kommer till vampyrfilmer från åttiotalet.
     Ung pojke upptäcker att hans nya granne är en vampyr, men givetvis är det ingen som tror honom. En remake släpptes 2011 med Colin Farrell i en av huvudrollerna. Tyvärr håller den inte alls samma klass som originalet.
     Värt att notera är att Fright Night regisserades av Tom Holland,skapare av kultförklarade Child's Play (1988) och farbror till bandet Offsprings frontman Dexter Holland.
  
• Lifeforce (1985)
     Rymdens vampyrer döptes filmen till i Sverige, ännu en lysande översättning.
     Filmen regisserades av Tobe Hooper (The Texas chainsaw massacre) och skiljer sig från vampyrgenren i det att vampyrerna faktiskt är utomjordingar. Man är inte heller helt ute och cyklar om man väljer att kategorisera Lifeforce som en Zombiefilm då de utomjordiska vampyrerna smittar Londons befolkning och förvandlar dem till zombies.
     Låter det förvirrande? See for yourself.
  
  

Långt före "Twilight" och "Vampire diaries" fanns det... "Near Dark"!

   Jag har egentligen aldrig varit särskilt förtjust i vampyrfilmer. Visst fanns det en viss fascination för Nosferatu (1922) och dess ohyggligt ruggiga gestaltning av Dracula, men det har aldrig varit så att jag aktivt sökt mig till vampyrfilmer. I dessa dagar av alla möjliga romantiska skildringar av vampyrer, (se Twilight) känns det som om själva skräckbiten i det hela bara har runnit ut i sanden. Det är därför jag blickar bakåt och åter igen grottar ner mig i den, i min åsikt, bästa vampyrfilmen som någonsin skapats; Near Dark (1987).
   Near Dark kom lägligt, mitt i en revival av mer mörkare och urbana vampyrfilmer och fick en relativt stor budget pågrund av tidigare succéer i form av Fright Night (1985) och Lost Boys (1987). Tyvärr har filmen hamnat i skymundan pågrund av den enorma genomslagskraft som både Fright Night och Lost Boys bjöd på. Den mix av Westernfeeling och skräck som Near Dark bjöd på lyckades dock locka till sig mestadels positiv respons och i min mening är det det som gör att filmen än idag attraherar mig. Jag ska även sticka ut näsan och hävda att filmen faktiskt är den "riktiga" Twilight.
   Vad handlar då Near Dark om? I korta drag så handlar filmen om Caleb som möter Mae, blir kär och upptäcker att hennes familj är allt annat än vanliga människor. Efter en blodig initiationsrit på en bar börjar en kamp där Caleb slits mellan kärleken till sin familj och påverkan från den nya grupp han smått motvilligt blivit en del av.
   Varför jämför jag då Near Dark och Twilight? Jag skulle säga att det är den urbana, nutida miljön och det faktum att de båda filmerna kretsar kring en komplicerad romans där gränserna mellan vad som känns rätt och vad som känns fel blir svåra att skilja på för huvudkaraktärerna. Dock skall ju nämnas att jag inte anser på något vis att Twilight kan kategoriseras som skräck och att Near Dark uppvisar en totalt hänsynslös brutalitet som inte går att finna i den nyare av de båda filmerna.
   För att avsluta dagens inlägg skulle jag vilja citera Pete Travers från Rolling Stone magazine och hans korta och koncisa beskrivning av Near Dark; "Gory and gorgeous".