I de allra flesta fall klumpas zombies i en film ihop i en grupp. Ingen särskild individ sticker ut och istället är den odöda massan skapad för att fungera tillsammans som ett enda massivt hot.
Några få undantag till regeln finns dock, där den kanske mest minnesvärda zombien av dem alla är den som fått namnet
Tarman.
 |
| Tarman från Return of the Living Dead (1985). |
Tarman dök upp i, den nu kultförklarade,
Return of the Living Dead (1985). Anledningen till namnet är att
Tarmans skinn delvis har smält och därav gjort att han ser ut att vara täckt utav tjära.
Tarmans roll i filmen är inte bärande för handlingen, men har blivit känd genom catch frasen "Brains!". Med andra ord så är
Tarman, precis som de flesta Zombies i
Return of the Living Dead-serien, galet förtjust i att sätta i sig färsk människohjärna.
Tarman dyker också upp i fler filmer i
Return of the Living Dead-serien.
Någon som också sticker ut, fast på ett helt annat vis, är
Bub från
Day of the Dead (1985).
Där alla andra Zombies drivs av instinkten att attackera människor och äta dem, bryr sig inte
Bub nämnvärt om människor. Under Dr. Logans övervakning intresserar sig
Bub mer för telefoner eller sin Walkman.
Bubs roll i filmen visar tydligt på att fåtalet Zombies faktiskt kan ha kvar delar av sin minnesbank och inte bara lusten efter människokött.
Tjugo år efter att George A. Romero regisserat
Day of the Dead såg en annan av hans skapelser dagens ljus, nämligen
Land of the Dead (2005). Här möter vi en zombie liknande
Bub som jobbat på bensinmack innan apokalypsen var ett faktum, och som fortfarande finns vid sin bensinpump varje dag.
Big Daddy, som han kallas, blir en stark ledare för alla zombies i
Land of the Dead och lyckas till och med att lära de odöda vissa saker. Som att använda vissa eldvapen till exempel. Nog för att Romeros filmer oftast bär med sig samhällskritik, men det blir otroligt tydligt i
Land of the Dead, där
Big Daddy leder den odöda massan genom diktaturens portar till en mer demokratisk framtid.
Julie Walker, som återfinns i
Return of the Living Dead 3 (1993) är den sista zombien jag valt att lyfta fram i det här inlägget. Vad som gör henne så speciell är att hon, även efter sin död och uppvaknande, kan prata och känna känslor för sin pojkvän. Däremot håller hungern efter människokött och smärtan från Rigor Mortis på att driva henne till vansinne. Det är då
Julie Walker upptäcker att hon kan stilla både hungern genom att utsätta sig själv för extrem smärta, så som att skära sig med glas eller att pierca sig själv med diverse saker.
Karaktären har kallat för en "S&M Zombie", något man verkligen inte finner ofta i en Zombiefilm.
Fler förslag på "speciella" zombies mottages med glädje!