Fredagsmys: Tre, lite udda mördare.

   Oftast är vi vana att se skräckfilm där mördaren gestaltas som så ondskefull som det bara är möjligt.
Men ibland håller inte den teorin, och vi överraskas med något aningen bisarrt.

• Myles Decamp i Decampitated (1998)
     Decampitated är en film distribuerad av Troma, och innehåller, som det ofta gör hos Troma, en stor portion humor mitt i allt slaktande.
     Förutom det faktum att silvertejp spelar en stor roll i filmen så skiljer även antagonisten sig markant från övriga elakingar i genren.
  Myles Decamp skuttar nämligen obekymrat runt i skogen, dansandes till gladdjazz, och mördar intet ont anande ungdomar. Allt i en härligt solig campingmiljö.
  
• Jättekondomen i Killer Condom (1996)
     Gissa vilket filmbolag som ligger bakom ovanstående genidrag; Troma.
     Homosexuella män på besök på Hotel Quickie får sina familjejuveler avbitna av en ilsken jättekondom.
  Need I say more?
  
• Evan Rendell i Dr. Giggles (1992)
     Jag blir bara trött när jag tänker på den här filmen. En läkare, vars dröm är att utföra en hjärttransplantation fnissar och mördar.
     Ju mer han fnissar, ju mer vill han döda.
     Någon borde dödat idéen till den här filmen.
    
  

Gore; Blod och inälvor

   Vad är egentligen Gore?

Historiens första splatterfilm, Blood Feast.

Tja, gör man en snabb eftersökning så kan det vara allt ifrån verbet Gore vilket betyder spetsning av ett djurs horn.
Eller kanske termen Kensington Gore, vilket är ett slangyttryck för teaterblod. Det är kanske den sistnämnda termen vi skräckfilmsnördar kan relatera mest till när vi pratar om Gore.
   De flesta av oss använder termen Gore för subgenren Splatter, som dök upp under sextiotalet genom Herschell Gordon Lewis i hans Blood Feast (1963), och som gjorts allmänt känd genom filmbolaget Troma och filmer som Terror Firmer (1999), The Toxic Avenger (1984) och Class of Nukem' High (1986). Även om den kanske mest kända splatterfilmen skapades av en man som blivit en utav Hollywoods största regissörer, nämligen Peter Jackson.
Hans Braindead/ Dead Alive (1992), nådde ut till även de som är oinsatta och vanligtvis ointresserade av splatterfilm.
   Hur kan vi då beskriva termen Gore utan att avslöja för mycket om splatterfilmens historia? (Något jag planerar för ett kommande "subgenre-i-fokus-inlägg".)

Braindead, eller Dead Alive.

   Jag skulle vilja hålla det hela så enkelt som att beskriva termen Gore, eller Gore Films, som en skräckfilm där man avsiktligt fokuserar på det grafiska våldet. Kort och gott en skräckfilm där blod, inälvor och extremt våld hålls i fokus på ett sådant vis att det görs oumbärligt för handlingen.
   Kanske inte något som ger en filmskapare en Oscarsnominering, utan underhållningsvåld för den magstarka åskådaren av det mer extrema slaget.

Lördagsmys

   Lite lördagsmys signerad det kultiga indiebolaget Troma. Vill definitivt skriva ett ordentligt inlägg om Troma, men tills dess får ni avsmaka en underbar (nåja.) trailer för Terror Firmer (1999). En film i sann Troma-anda så som vi känner den.