The Sultan of Splatter: Tom Savini

   Tom Savini föddes 1946 i Pittsburgh, Pennsylvania, och är starkt associerad med George A. Romero och hans Dead-epos.
För gemene man ringer det förmodligen inga klockor när man hör namnet Savini, men för oss som har ett genuint intresse för skräckfilm så är han en otroligt viktig personlighet för genrens utveckling och historia. Hans make-up och special-effekter har uppnått kultstatus i har genererat en stark fanskara.
   Savini blev inspirerad till att börja med make-up genom A Man With a Thousand Faces (1957) och började genast träna genom att sminka vänner, såväl som sig själv.
   1969 skickades Tom till Vietnam som fotograf för att dokumentera kriget för arméns räkning. Han har senare sagt att han tvingades bevittna och fotografera otaliga döda och sårade soldater, och att ett sätt att hantera det var genom att föreställa sig allt som specialeffekter.
Tiden i Vietnam gjorde även att Savini irriterade sig på hur make-up och effekter gjordes i skräck- och krigsfilmer och har därför strävat efter att göra så korrekt "gore" som möjligt.
   Även om Tom skådespelat i en mängd filmer, regisserat och agerat stuntman, så är det hans banbrytande make-up som gjort honom känd.
   Genombrottet kom i Romeros Martin (1977), där Savini tillhandahåller en väldigt realistisk scen där handleder skärs upp.

Tom Savini och "Bub" i Day of the Dead (1985).

Året därpå fick Savini en större budget att arbeta med i Dawn of the Dead, en film där hans bitmärken och inälvor gav övriga make-upartister inom branschen något att fundera över.
   Savini fortsatte att skapa realistisk och blodig make-up i filmer som Friday the 13th (1980), Maniac (1980), The Burning (1981) och The Prowler (1981), och fick därigenom smeknamnet "The Sultan of Splatter".
   1985 belönades Tom med en Saturn Award för sin makabra make-up och sina grisiga effekter i Day of the Dead.
   På senare år har vi sett Savini i mindre roller i flertalet filmer, bland annat Planet Terror (2007), och som regissör i, till exempel, The Theatre Bizarre (2011).
   Savini driver även en utbildning i filmmake-up och specialeffekter vid Douglas Education Center i Pennsylvania.

George "A fucking genius" Romero

   Tanken var ju att lördagar skulle vigas åt personligheter länkade till skräckfilmsbranschen, men då jag befunnit mig i huvudstaden under helgen så hann jag helt enkelt inte skriva ett ordentligt inlägg igår. Därför utgår söndagens mer analyserande inlägg och ersätts med ett mindre personporträtt.

   Den person som vill titulera sig skräckfilmsfantast kan inte ha undgått att stöta på namnet George A. Romero, zombiefilmens gudfader. Det finns ingen annan vars filmskapande har haft sådant inflytande på genren, eller kanske skräckfilm överhuvudtaget.

   George föddes i New York 1940 och började sin karriär inom filmindustrin under tidigt sextiotal med att regissera reklamfilmer. Det var tack vare en reklamfilm, där en person tar bort sina tonsiller, som Romero fick diverse idéer till olika skräckfilmer.
   Tillsammans med några vänner startade George produktionsbolaget Image Ten Productions, som sedermera kom att stå bakom en av skräckfilmens största kultklassiker Night of the Living Dead (1968).

George A. Romero i goda vänner lag.

Romero regisserade Night of the Living Dead, men manuset skrevs tillsammans med John A. Russo.
   Efter att skrivit och regisserat ett fåtal filmer, där våldsamma The Crazies (1973) och vampyrflirtande Martin (1977) bör nämnas, återvände Romero till Zombiegenren med Dawn of the Dead (1978). Filmen hade en budget på runt 500.000 dollar, men spelade in cirka 55 miljoner dollar världen runt och har efterhand roffat åt sig en topplacering inom skräckens kultklassiker.
   Knightriders (1981) och succén Creepshow (1982, som skrev av Stephen King, utkom på marknaden innan det var dags för nästa zombiefilm, min personliga favorit, Day of the Dead (1985).
   Även om Romero utan tvekan är den mest inflytelserika filmskaparen inom just zombiefilmen skulle det dröja tjugo år innan nästa installation i "Dead-filmerna" skulle komma, nämligen Land of the Dead (2005). Den förde med sig independentrullen Diary of the Dead (2008), den första independentfilmen George regisserat på mycket länge, och Survival of the Dead (2009).
   Romeros filmer har ofta ett samhällssatiriskt förhållningssätt, som kritiken mot vårt konsumtionssamhälle i Dawn of the Dead och klasskonflikterna i Land of the Dead och även Day of the Dead.
   Jag vill gärna skriva mer utförligt om Romeros zombiefilmsarv, men jag får viga ett separat inlägg åt detta där jag kan grotta ner mig ordentligt.